Det finns personer som försvinner från en. Människor runt omkring en antingen dör eller försvinner på annat sätt. Hur dem än försvinner så saknar man dem med jämna mellanrum. 

I mtt liv har många personer försvunnit, på olika sätt. 

Min pappa har jag aldrig träffat. Han lämnade mig väl inte så sätt, han övergav inte mamma lixom. Men på ett sätt gjorde han det.. Mamma hade skickat ett brev till honom när jag föddes. Inte säkert att han fått brevet. Men om han fick det så förstår jag inte varför han inte svarade på det. Visst det kanske är en chock att få veta att man har ett barn. Men om han ville träffa mig och ha mig i sitt liv skulle han väl ta kontakt med mig senare isåfall? Han skulle väl letat upp mig? Nu kanske ni tycker att det är konstigt att jag saknar någon jag inte känner eller inte träffat. Sanningen är den att jag känner en tomhet, jag känner mig tom. En pappa är en pappa, en mamma är en mamma. Båda har skapat dig, du är bådas halva.