Jag har alltid känt en stor saknade sedan augusti 2011 då min morfar lämnade världen. Han betydde verkligen allt för mig. Han var min bästa vän. Det var honom jag gick till när allt var fel, när jag var ledsen, när mamma inte förstod. Det var hos honom jag trivdes. Jag saknar honom enormt mycket och i såna här stunder hade jag verkligen behövt honom. Vi hittade alltid på roliga saker som fick mig att må bättre. 

Han hade ett hus i Halland, jag var hos honom och mormor på loven. Där fanns alltid något att göra, även om närmaste granne var en skog.

Men han var ju så påhittig, han hittade massa grenar och gjorde något av dem. Han gjorde skyltar, t om en gubbe med skottkärra och en stor lykta typ, vi gjorde t om en midsommarstång varje år! Jag saknar dem tiderna.

Jag var alltid i hans juteri och fixade jag också. Byggde saker, hjälpte honom. Vi gick skogspromenader, cyklade till stranden (tills mormor blev trött efter halva vägen och han fick cykla tillbaka och hämta bilen haha).

Alla resor vi gjorde när jag var liten. De var liksom dem som var som mina föräldrar. Jag trivdes aldrig riktigt hos mamma när jag var lite, jag ville alltid bo hos mormor och morfar. Mamma var ju trött efter jobbet och verkade sur, så jag kände mig ivägen, så det var ju bättre att vara hos dem, de var ju glada och blev nästan aldrig arga på mig.

Jag tror min morfar har blivit arg på mig 2 gånger under min uppväxt, mormor blev arg oftare dock.. Men morfar var inte en sån person. Han gillade inte att bråka eller vara arg. Han försökte se allt positivt och var glad.

Han glömde bort bekymmer ganska snabbt.

Han har levt med hjärtproblem och fick äta mediciner. Ibland gjorde det ont på honom, ibland fick han ont i höften (arbetsskada), men han log ändå och gjorde saker och ting, han struntade i smärtan. Han var inte den som låg och lata sig. 

Min morfar är min förebild. Han kämpade in i det sista, han gav ta mig fan aldrig upp. Jag önskar jag kunde vara lika stark som honom och ha den orken som han hade   

Jag älskar dig morfar och du är saknad och älskad av alla oss som är kvar här. Gud var orättvis som tog dig i så tidig ålder, som tog dig ifrån mig nu när jag behöver dig mest av allt   

 

T

27 april 2015 18:24

Din morfar verkar vara så jävla bääääst! Även fast han är borta kommer han alltid finnas kvar i ditt hjärta och många andras. 3 hela år har gått och fler kommer att gå. Din morfar skulle nog vilja att du var den mest lyckligaste i världen! Så deppa inte ihop alltför länge, men låt dig vara ledsen.
PUSS!

http://KARLEKSBARNET.BLOGGPLATSEN.SE

Izzie

27 april 2015 19:31

Det var han verkligen

Tack!

 

Maria

29 april 2015 08:52

Å vilket fint inlägg :) din morfar verkade vara en underbar person.

Beundrar verkligen det att han aldrig gav upp, trots smärtor och allt! Precis en jättebra förebild.

Fint av dig att göra ett inlägg i hans minne :)

Många kramar

http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 7287854183"

Har bestämt mig för att byta bloggsajt till nouw.com istället ...

Hej. Har verkligen inte orkat blogga och jag har haft en del att göra.  Blev utelåst på balkongen i tre timmar i onsdags så missade hela första lektionen... Var apkallt och trodde att jag skulle dö.. Försökte också vinka till min granne som såg mig...

Idag är en såndär riktig härlig dag ni vet.. Det regnar och är kallt men det var fint igår. Ni kan skylla på mig. Jag fyller år idag. Å vad har det med vädret att göra tänker ni. Det regnar ALLTID på min födelsedag, dock brukar det inte vara så kallt...

Jag har länge velat dela med mig av min tid i slutet av nian. Yes, jag blev mobbad.. Här är min berättelse.   Jag hade två kompisar i skolan, vi kan kalla dem A och L. Jag kom ny till klassen i åttan och umgicks då med två andra tjejer E och Eli,...