Jag trodde verkligen att det skulle bli en ny, bra start när jag började på gymnasiet. Blev utfryst av mina två så kallade vänner de tre sista månaderna i nian och jag bara längtade till gymnasiet. Få slippa de två och börja om, kanske för en gångs skull bli mer social, våga ta för mig och kunna prata med alla liksom. 

Men så hände något som förändrade allt. Visst det var lätt i början, jag vågade visa vem jag var och de i klassen gillade mig (fick den uppfattningen iallfall). Jag kunde prata och umgås med alla. Men sen blev jag med barn i slutet av september och i början av oktober gick jag igenom en abort och var då borta en del från skolan. Samt var jag borta från musikpassen för att jag trivdes inte i gruppen. De var så mycket duktigare än mig, jag kände mig helt omusikalisk jämfört med dem, samt att jag märkte att de tog avstånd från mig. Det var liksom att klassen delades upp i att de som var duktiga på musik blev poppis och det var dem man ville vara med typ. 

Men ja.. jag var borta.. Borta från en del konserter också som vi hade. Sen när jag kom tillbaka efter någon tid så var allt förändrad. Det var grupperat och det var verkligen annorlunda. De jag brukade umgås med tog avstånd från mig. Ja det var väl dels med detta om att jag gillade den här killen..

Sedan gick det även ett rykte om mig.. Och då hade den här killen sagt att jag gjort en grej mot honom typ det till min bästa vän men hon hade inte sagt nåt till mig för det var då det var så mycket runt mig. Men jag pratade med en annan kille i klassen och han betedde sig jätteskumt och typ sa att alla vet. Jag trodde han menade om aborten så jag smsade min bästa vän och hon skulle berätta för mig dagen efter. Då fick jag reda på det och ja, jag började gråta för det var ju inte sant! Varför hitta på något sådant liksom? Men så sa han förlåt för att han antagligen hade sett fel och misstolkat. Jag har inget minne av att jag skickat en sådan blid så.. Det hade jag nog haft isåfall. 

Men jag började umgås med tre killar, och jag är ännu en gång mindre än alla andra. Jag kan inte vara som i början för nu har ju de andra tagit avstånd. 

Det var en som var på samma spårvagn från mig och när vi gått av såg jag h*n och blev lite förvånad för jag visste inte att h*n åkte den ibland. H*n svarade mig kort och han ökar takten. Så ja... jag vet att vissa inte gillar mig eller vill prata med mig. Så det är lika bra att vara tyst så jag inte irriterar någon i onödan. 

Jag är och jag kommer väl alltid vara den tysta tjejen som inte vågar någonting. 

 

Annie

22 april 2015 11:53

Nä vad jobbigt tjejen! Men varför frysa ut nån och vara taskig, jag fattar verkligen inte sånt? ..
Vad är det för fel på en del människor ..
Förstår dig, hade det själv jobbigt i högstadiet men sen vart det bättre i gymnasiet ..

Men vet du vad? Det är så fegt att göra så som dem gör och DU är stark! glöm inte det<3

Sv: Tack så mycket för dem fina orden :)<3

Varm kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 7287854183"

Har bestämt mig för att byta bloggsajt till nouw.com istället ...

Hej. Har verkligen inte orkat blogga och jag har haft en del att göra.  Blev utelåst på balkongen i tre timmar i onsdags så missade hela första lektionen... Var apkallt och trodde att jag skulle dö.. Försökte också vinka till min granne som såg mig...

Idag är en såndär riktig härlig dag ni vet.. Det regnar och är kallt men det var fint igår. Ni kan skylla på mig. Jag fyller år idag. Å vad har det med vädret att göra tänker ni. Det regnar ALLTID på min födelsedag, dock brukar det inte vara så kallt...

Jag har länge velat dela med mig av min tid i slutet av nian. Yes, jag blev mobbad.. Här är min berättelse.   Jag hade två kompisar i skolan, vi kan kalla dem A och L. Jag kom ny till klassen i åttan och umgicks då med två andra tjejer E och Eli,...